Zen är pausen mellan andetagen, tystnaden mitt i rörelsen. Det är gryningens mjuka sus och värmen från solljuset på din hud. Sättet en enda krusning försvinner i stilla vatten. Det är tyngden av ditt huvud som sjunker ner i varmt gräs, ögonen slutna, när världen stannar upp, om så bara för ett ögonblick.
Som barn fann Zen dig utan ansträngning. Den kvarvarande värmen från solvarma stenar efter ett dopp, och det sömniga brummandet under en oändlig eftermiddag. Sättet tiden sträcktes ut och mjuknade. Stillhet var inget att jaga, den bara fanns där.
Zen förlorades aldrig, den glömdes bara bort. Den finns i luften som fyller dina lungor, och i tystnaden mellan rörelserna. Den finns i mellanrummen av intet. Även om det inte handlar om att släppa taget, handlar det om att röra sig med lätthet, flyta i harmoni med livet. Att finna frid i de små tingen.
